Heja kroppen!

Heja kroppen, du är toppen!

Fingrar, tår och huvudknoppen

Blodet susar, hjärtat klappar

Levern jobbar när du slappar

Tarmar knådar, muskler spänns

Celler delas, fett förbränns

Blodkroppar och flimmerhår

Följer med dig vart du går

Kroppen gör det kroppar bör

Till den dagen då du dör

Men tills dess; se dagen an

Lev så mycket som du kan!

Vid ett öppet fönster

Stilla natt i våran trädgård

Månen lyser gul och rund

Sätt dig här vid öppet fönster

I mitt knä en liten stund

Se på skuggorna och träden

Stjärnors blänk på kolsvart sjö

Hör på myggorna som surrar

Känn, det doftar gräs och hö

Något prasslar i rabatten

Ugglan hoar ovanför

Sakta fyller ljuden natten

Grodor kväker i ett kör

Klockan tickar tyst härinne

Kylskåpssurr och andetag

Du har somnat mot min axel

Snart så sover också jag

Julimorgon

Ett hallon rodnar

På taggig gren

Harkranken springer

På rangliga ben

Morronsol skiner

Himlen är blå

Tänk att den kom

Sommarn, ändå!

Sjöbusevägen 32

Skeppet på havet

Med skummande för

Och måsar som skränar

Som fiskmåsar gör

Vind från nordost

Söker revade segel

Himlen försjunker

I Östersjöns spegel

Nu siktas en fyr

Nu gör skeppet en gir

Nu skymtar i fjärran

En hamn och en pir

Nu hörs genom dimman

En välkänd fanfar

”Kom hit och ät

Nu är middagen klar!”

Tiden går fort

När man drömmer sig bort

Från skrivbordsarbete

Och radhuskomfort

I ett rum mycket långt

Ifrån böljan den blå

Här på Sjöbusevägen

Trettiotvå

Tänk om vi var myggor

Tänk om jag var mygga och du ett litet knott

Vi skulle bada bubbelbad i någons gamla spott

Vi skulle dricka blod med våra långa snablar

Vi skulle höra mänskor skrika: –Attans, aj och sablar!

Jag skulle varna dig för kletig deg och hårda händer

Vi skulle gömma oss på tapetens mörka ränder

Hela huset skulle vakna av våra stämmors ljuva sång

Vi skulle dansa myggdans hela sommarnatten lång

(Ur Tänk om..., Rabén & Sjögren.)

Först är man ettagluttare

Först är man ettagluttare

Sen blir man småskuttare

Sedan blir man tredjeårsflaxare

Och sen kallas man för fjotta

Därpå blir man femrumling, sjätting

Och sen börjar man i sjuan

Efter sjuan blir man åttaknopare

Och i nian är man nyppling

Sen blir det gymnasium

I Torsås eller Flen

Och innan man vet ordet av

Har man gått och tagit studixen!

Var inte rädd för natten

Var inte rädd för natten,

för dess mörka, tysta vrår.

Ingenting är farligt där,

det tror jag du förstår.

Kan du inte sova?

Lägg din lilla hand i min,

så tassar vi tillsammans   

i dunkla köket in.

Vi tar en titt på mörkret,

på vad som döljer sig däri.

Men inget annat hittar vi

än vår egen fantasi!

Hönans dagar

Hönans dagar stilla går

Livet har sin gång

Efter vinter kommer vår

Sol och fågelsång

En mask i gräset, skynda hit!

Hönsmat i ett tråg

Ät med glupande aptit

Havre, korn och råg

Ur en hönas perspektiv

Är det kanske detta?

Som ger mening åt ett liv

Att ruva, picka, sprätta

Först är man liten

Först är man liten

Inget hår, inga tänder

Pyttesmå fötter

Och knubbiga händer

Sen lär man sig sitta

Och krypa och stå

Och äta med sked

Och sen fyller man två

Man upptäcker världen

Och allt som dit hör

Som vinkande tanter

Och ärtor med smör

Man börjar i skolan

Och vips har det hänt;

Att man slutat gymnasiet

Och blivit student!

Man får jobb på kontor

Man får streta och gno

Tiden går hiskeligt fort

Må du tro!

Och plötsligt så gör

Man precis likadant;

Vinkar till småbarn

När man själv blivit tant

Tankar från sovrummet kl 01:45

Livet, det är komplicerat
Inte mycket en förstår

Blommor vissnar, mänskor växer

Fast man tvivlar kommer vår

Två personer gör en tredje

Någon föds och någon dör

Medan himlens alla stjärnor

Stumma lyser ovanför

Livet, det är komplicerat

Dagar, månader, blir år

Tiden tickar fram, nej rusar! 

Snabbare än nån förstår

Sängen varm, jag ligger vaken

Allt är tyst i vårat hus

Hoppet för ett sömnlöst hjärta:  

Efter mörker kommer ljus!

En hönas filosofi

Hör på hönan i sitt hö

Ut i kackel brista

– Njut av varje litet frö

Som vore det ditt sista!

Nya stövlar

Mina nya stövlar

är röda, vita, blå.

När gatan fylls av pölar

vill de gå ut och gå!

Upp och ner för trappor,

in och ut ur hus.

Genom mörka tunnlar

och över sten och grus.

Nedför våran gata,

helt på egen hand,

kan de springa bort 

med lilla mig ibland.