Hösten

Nu skakar blåsten träden

Så att bladen faller ner

Likt gyllene konfetti

Över hela vårt kvarter

Vinden viskar, morrar, ryter

Följer med mig vart jag går

Rycker i min halsduk

River i mitt hår

Jag gillar inte stormen

Den sliter lugnet ur mitt bröst

Och fyller mig med oro

Varje gång då det blir höst

Den tar vägen genom munnen

Så fort jag andas in

Jag måste hålla hårt och fast

I pappahanden din

Nej, jag gillar inte hösten

Den är hård och vild och kall

Och hur mycket jag än bad den

Kom den hit i alla fall

(Ur Under ett rabarberblad:verser för människor och djur, Rabén, 2016.)

Katten

Titta kattens mjuka svans

Vart ska katten gå nånstans?

Vill du veta vad jag tror?

Ut till natten, svart och stor

Smyger, tassar, spanar

Bland blåbärsris och granar

Sådant är vad katter gör

I månens sken, här utanför

Ormen

Ormen genom gräset rinner

Som en svart och farlig våg

Nyss på varma trappavsatsen

Loj i solen ormen låg

Inte röra, var försiktig!

Stampa marken under dig

Biter om den måste, gör den

Ormen som försvarar sig

Trädgården är tyst och stilla

Ta min hand så går vi in

Kvar på trappavsatsen ligger

Ormens tunna vinterskinn

Tänk om vi var spindlar

Tänk om jag var spindel och du mitt spindelbarn
Du skulle stilla gunga i mitt mjuka spindelgarn
Jag skulle virka vackra nät med baken
Du skulle vara lurvig, vig och naken
Vi skulle bygga kojor i badrummets ventiler
Och gömma oss i kranar och i leksakskrokodiler
Vi skulle springa kapp på hala fönsterkarmar
Jag skulle krama dig med ALLA mina spindelarmar
Och pussa dig på ludna spindelkinden
När vi åker linbana i nordanvinden

(Ur Tänk om..., Rabén & Sjögren.)

Fröken Fideli

Det går elva barn i skolan

som jag har börjat i.

Min fröken heter Margot

men kallas Fideli.

I vårt jättestora klassrum

får man inte sitta still.

Vi busar hela dagarna,

så mycket som vi vill!

Vi har en egen cirkus

på gården utanför.

Där får man gå på lina,

som akrobater gör.

Och tämja vilda lejon

tills det är dags för mat.

Då äter vi med händerna

- chokladstuvad spenat! 

I böckerna vi läser

står texten upp och ner.

Konstigt kan man tycka,

men nu vet du lite mer,

om hur det är i skolan

hos min fröken Fideli.

Som kanske bara finns

i min egen fantasi.

(Ur Bara för dig på lågstadiet, antologi, Rabén & Sjögren 2015)

Var inte rädd för natten

Var inte rädd för natten,

för dess mörka, tysta vrår.

Ingenting är farligt där,

det tror jag du förstår.

Kan du inte sova?

Lägg din lilla hand i min,

så tassar vi tillsammans   

i dunkla köket in.

Vi tar en titt på mörkret,

på vad som döljer sig däri.

Men inget annat hittar vi

än vår egen fantasi!

Nya stövlar

Mina nya stövlar

är röda, vita, blå.

När gatan fylls av pölar

vill de gå ut och gå!

Upp och ner för trappor,

in och ut ur hus.

Genom mörka tunnlar

och över sten och grus.

Nedför våran gata,

helt på egen hand,

kan de springa bort 

med lilla mig ibland.

Min vilda frisyr

Mitt hår är rufsigt och utan fason

Det är tovigt och spretigt och torrt

I hårbotten kryllar minst en miljon

Småkryp av olika sort

Hoppstjärtar, myror och annat smått

Spindlar av ovanlig art

Det surrar och svärmar av mygg och av knott 

Visst låter det underbart!

Jag tänker aldrig klippa mig kort

Snaggat är inte min grej

Är du damfrisör? Ja, då springer jag bort

Till skogen och gömmer mig

Det kittlar så härligt i skallen min

När insekter kommer och går

Vem som helst är välkommen in

I mitt stora och djuriska hår!

(Ur Smarta små upptäcker kroppen, antologi, Rabén & Sjögren 2014)

Stora kusiner

Stora kusiner är bra för det mesta

Med stora kusiner vågar man testa

Att dyka från stenar och sova i koja

Stora kusiner kan busa och skoja 

Och avslöja sånt som små inte vet

Om Stora Kusinernas Världshemlighet

Som finns i en låda inunder vår trappa

En plats som jag inte får visa för pappa

Men ibland ska kusinerna vara i fred

Då är det ingen som vill ha en med

Man sitter i hallen, knäpptyst och gömd

Och dörren är stängd och hemlisen glömd

Man blir liten igen och barnslig och dum

Och sen leker man själv i sitt ensamma rum

Stora kusiner är bra då och då

Men de tror att de vet mycket mer än de små

Om hur man dyker från stenar och sover i koja

I rummet intill hörs de busa och skoja

Så mycket att ingen av de högljudda hör

Vad deras bortglömda småkusin verkligen gör …

Sen somnar jag gott i mitt nedsläckta rum

Liten är inte detsamma som dum

Under min säng finns en Världshemlighet

Det är det inte nån annan som vet!

(Ur Bara för dig på lågstadiet, antologi, Rabén & Sjögren 2015)