Jord och mull

Två tuppar

Under jord och mull

En hök slog ner

Och slog omkull

Nyss var det liv

Nu är det död

Och vit, kall mark

Blir varm och röd

Nu skäller rådjuret

I skogens bryn

Nu kväker grodan

I den frusna dyn

Nu lyser månen

Över jord och mull

För alla döda

Tuppars skull

(Ur Under ett rabarberblad:verser för människor och djur, Rabén & Sjögren, 2016.)

Katten

Titta kattens mjuka svans

Vart ska katten gå nånstans?

Vill du veta vad jag tror?

Ut till natten, svart och stor

Smyger, tassar, spanar

Bland blåbärsris och granar

Sådant är vad katter gör

I månens sken, här utanför

Livet, om man är en kyckling

Först låg jag i ägget

Ett tag, tills jag kom ut

Då mötte jag en ormvråk

Och sen var livet slut!

Ormen

Ormen genom gräset rinner

Som en svart och farlig våg

Nyss på varma trappavsatsen

Loj i solen ormen låg

Inte röra, var försiktig!

Stampa marken under dig

Biter om den måste, gör den

Ormen som försvarar sig

Trädgården är tyst och stilla

Ta min hand så går vi in

Kvar på trappavsatsen ligger

Ormens tunna vinterskinn

Ögonblick

Vita tassar, rödbrunt skinn

Räven smög i buren in

Vassa tänder, blanksvart nos

Yrde kring och sprang sin kos

......

Över på ett ögonblick

Var det lilla liv du fick

Hönans dagar

Hönans dagar stilla går

Livet har sin gång

Efter vinter kommer vår

Sol och fågelsång

En mask i gräset, skynda hit!

Hönsmat i ett tråg

Ät med glupande aptit

Havre, korn och råg

Ur en hönas perspektiv

Är det kanske detta?

Som ger mening åt ett liv

Att ruva, picka, sprätta

En hönas filosofi

Hör på hönan i sitt hö

Ut i kackel brista

– Njut av varje litet frö

Som vore det ditt sista!

Här hos mig

Här hos mig har någon somnat

Mjuk och varm och trygg

Långsamt stryker jag med fingret

Lite lätt mot någons rygg

Någon darrar, någon drömmer

En skälvning känner jag ibland

Tänk att hela livet ryms här 

Inuti min egen hand